Tacksamhet
Jag ser hur morgonljuset faller mot väggen på andra sidan det lilla torget. Löven i trädet vid lyktstolpen rör sig knappt. Vinden har äntligen lagt sig. Blå himmel. Jag hade kunnat titta på tvättkorgen. På det tomma kylskåpet eller kaoset av penslar, färgtuber och målarsaker på bordet framför mig. Japp. Det kommer jag också att göra. Jag kommer att handla. Jag kommer att tvätta mina kläder. Förr eller senare kommer jag att få ordning på penslarna. Men det är inte där jag börjar min dag. Jag börjar med ljuset. Med de små sakerna som väcker min tacksamhet. Jag ser några av min frus hårstrån som fortfarande ligger kvar på hennes kudde. Hennes halsband vid spegeln på toaletten. Det räcker. För några år sedan såg jag en intervju med Michael J. Fox. Han fick frågan hur han kunde vara så positiv trots sin Parkinsons sjukdom. Hur kan en människa som lever med något så svårt fortfarande känna så mycket glädje? Han svarade: “I realised, with gratitude, optimism is sustainable. If you can find so...
