Nykter alkoholist i Frankrike

 

"Men hur klarar du av att bo i Frankrike?"

Det är nog den vanligaste frågan jag får.

Den kommer nästan alltid med ett leende. Som om svaret borde vara självklart. Frankrike är ju vinets land. Här finns vingårdar, vinprovningar, marknader där man äter nyöppnade ostron och musslor tillsammans med ett glas mousserande vin. Restauranger där servitören ställer fram ett litet glas dessertvin efter maten "från huset". Små torg där människor samlas för en apéro innan middagen. Ett glas i handen, ett sorl av röster och en kvällssol som långsamt sjunker över stenhusen.

Jag älskar allt det där.

Eller kanske ska jag säga: jag älskade att få vara en del av det.

Den gemenskapen, det långsamma tempot, känslan av att livet får ta plats mellan människorna. Jag saknar inte alkoholen i sig. Jag kan däremot fortfarande uppskatta kulturen omkring den.

Men jag kan inte dricka längre.

Och vi är många som inte kan det.

Det betyder inte att jag är arg på människor som njuter av ett glas vin. Tvärtom. Jag hoppas att de fortsätter att njuta, laga god mat, sitta länge vid borden och leva sina liv. Det finns inget i mig som vill ta ifrån någon den glädjen.

Jag vill bara lägga till en stillsam uppmaning:

Var försiktig.

För beroende kommer sällan med en fanfar. Det smyger sig ofta på.

Jag har pratat med flera svenskar som bor i södra Frankrike. Flera av dem berättar att de numera väljer alkoholfria alternativ flera kvällar i veckan. Inte för att de har ett beroende, utan för att de märkt att vanan lätt tar över när ett glas vin alltid finns nära till hands.

Det tycker jag är klokt.

Samtidigt finns det något intressant som jag ofta funderar över.

Jag upplever faktiskt att det är lättare att vara nykter i Frankrike än i Sverige.

Det låter kanske märkligt.

I Sverige får jag oftare frågor när jag tackar nej till alkohol.

"Ska du verkligen inte ha ett glas?"

"Inte ens i kväll?"

"Varför då?"

Här i Frankrike känns det annorlunda.

Visst dricker många vin nästan varje dag. Men alkoholen är inte laddad på samma sätt. Den är ofta bara en del av måltiden. Lite som att välja mellan vanligt vatten och kolsyrat vatten.

Fredagskvällen skiljer sig inte särskilt mycket från onsdagskvällen. Man sitter lite längre. Man kanske pratar lite längre. Men själva alkoholen står inte alltid i centrum.

Det gör också att jag upplever restauranger och uteserveringar som lugnare. Människor äter, pratar och går hem.

När jag tänker på en varm fredag eller lördag hemma i Kalmar får jag upp andra bilder i mitt inre. Höga röster. Berusning som tar över. Den där känslan av att många har samma mål: att bli fulla.

Det är just den kulturen som jag inte saknar.

Faktum är att jag märker något ganska oväntat hos mig själv.

Systembolaget triggar mig mer än de franska vinhyllorna.

Inte för att alkoholen är annorlunda. Utan för att den väcker minnen av mitt eget sätt att dricka.

För när jag drack...

...då drack jag svenskt.

Jag drack mycket.

Jag drack målmedvetet.

Jag drack inte för att ett vin passade till en maträtt. Jag drack för att förändra hur jag mådde.

Det är det drickandet jag vill hålla mig långt ifrån.

Så när någon frågar hur jag klarar av att bo i Frankrike brukar jag svara:

Jag flyr inte från vinflaskorna. 

Jag flyr från den jag själv var när alkoholen fick styra mitt liv.

Och den personen finns inte på en uteservering i Provence.

Den personen finns i mitt förflutna.

Och kanske är det just det som mitt egna tillfrisknande handlat om - Inte att fly från världen, utan att kunna leva i den, till och med njuta av den, utan att beroendet längre bestämmer riktningen.

Kanske känner du igen dig. Kanske har du också börjat fundera över hur stor plats alkoholen har fått i ditt liv. Du behöver inte ha nått botten för att ställa den frågan. Ibland börjar förändringen just där – i en stilla fundering. Om du vill prata med någon är du varmt välkommen att höra av dig.

För att veta mer, se vad jag har att erbjuda, få kontaktuppgifter osv gå till: Det du söker - samtalsterapi